Konsten att vinna tid - eller att grubbla över en tidsbubbla

Klockan är 10 minuter över 10. Jag rör mig genom E-huset på väg mot min mekanikföreläsning. Med blicken fäst i mobilen stegar jag fram samtidigt som Boom boom boom boom med Vengaboys dunkar på högsta volym i hörlurarna. Jag slår upp dörren (med lite onödigt mycket kraft) och släpper blicken från mobilen. Till min förvåning ser jag hur hela publikens ögon faller på mig och även föreläsaren framme vid tavlan vänder sig mot mig. Jag tar av hörlurarna och märker att det är knäpptyst i salen. Alla stirrar på mig som om jag precis sagt att jag ska hoppa av KTH och börja på Chalmers. Jag mumlar ett litet “hej” till föreläsaren och smyger upp längst bak och sätter mig. Den ena tavlan är redan fylld av mystiska bokstäver och siffror som jag misstänker att jag borde känna igen. Jag viskar till min kompis bredvid: “Har vi inte akademisk kvart?” “Tydligen inte”, får jag som svar.

Denna händelse gav mig lite av en tankeställare. Var kommer akademisk kvart ifrån och varför existerar den? Vem tjänar på kvarten, läraren eller studenterna?

För att svara på den frågan måste vi föreställa oss en tid innan mobiltelefoner och armbandsur. Då förlitade sig studenterna i de gamla studentstäderna Uppsala och Lund på klockorna i domkyrkan som slog varje heltimme. När studenterna hörde klockorna så visste de att de hade 15 minuter på sig att ta sig till sin nästa föreläsning.

I det sammanhanget låter akademisk kvart som ett högst rimligt koncept men i dagens universitetssammanhang så leder begreppet akademisk kvart ofta till förvirring. I princip så kan du stöta på akademisk kvart i alla kurssammanhang förutom tentamen. Men användandet kan skilja sig från kurs till kurs och det är inte alltid det framgår vad som gäller. Det kan rentav hända att föreläsaren blir förvånad över att studenter glider in 13 minuter efter hel, trots att ingen information finns om att föreläsningen skulle börja hel.

Ska man som student anta att akademisk kvart gäller om inget annat sägs? Är det föreläsarens ansvar att informera om huruvida akademisk kvart tillämpas i kursen?

Det finns en enkel och solklar lösning som innebär att vi inte ens behöver ta ställning till dessa frågor. Namnet på lösningen är: avskaffa konceptet akademisk kvart.

Om det står i schemat att föreläsningen börjar 10.15 så finns det inte några tvetydigheter.

I och med ett nytt beslut från EU så kommer 2021 bli det sista året vi ställer om till sommartid. Kan 2021 också bli det sista året vi ställer om klockan efter akademisk kvart?

I vissa sammanhang är det befriande att släppa konceptet tid. När jag bodde hemma tog jag tåget till skolan som avgick varje kvart. Mitt liv kretsade kring att hinna med rätt tåg för annars missade jag min vältajmade buss och förseningen var utom all kontroll. Nu bor jag vid tunnelbanan som avgår var femte minut och alla mina tidigare bekymmer är som bortblåsta. Men betyder detta att jag har vunnit tid? Om jag ska till skolan lägger jag mindre tid nu, både på reseplanering och själva resandet. Det måste väl ändå innebära att jag får tid över som jag kan lägga på annat? Eller?

I teorin låter det som ett open-and-shut case, lägger man mindre tid på saker man inte vill göra, t.ex. åka tåg (no offense till er som läser transport), så har man “vunnit tid”.

Men att vinna tid kan också tolkas som att man använder sin tid effektivt och får tid över. När man har “ont om tid” innebär det egentligen att man arbetar effektivare med den tid man har.

För att förklara vad jag menar måste jag först berätta lite om mig själv och hur jag fungerar. Jag går nu fjärde året på samhällsbyggnad och fortfarande är det väldigt ofta som jag tampas med sista-minuten plugg inför tentor. Och då pratar jag inte bara om att plugga dagarna eller kvällen innan tentan. Jag pratar om att sitta på tåget samma morgon som det är tenta, med mina anteckningar i knät och att i huvudet försöka memorera så många formler och begrepp som möjligt. Detta för att snabbt kunna kladda ner dem när jag sätter mig ned i tentasalen.

När jag bodde ute på landet så kändes det självklart att använda min tågresetid så effektivt som möjligt. Men när jag flyttade hemifrån så försvann den där extra tågtiden, min tidsbubbla som jag inte kunde slösa bort. I och med det tappade jag mitt sista minuten plugg och det tidsintervallet gick på något oförklarligt sätt upp i rök.

Som ni säkert har förstått vid det här laget så pluggar jag bäst när jag har en deadline att förhålla mig till och när jag är i en situation där jag inte kan ta till några ursäkter. Min tidsbubbla på tåget har ofta varit min räddning för att göra det där sista som jag inte gjort tidigare, och nu är den borta. Men vänta! När jag tänker efter så tillåter mitt nya läge mig faktiskt att skapa en artificiell tidsbubbla. Inget hindrar mig från att sätta mig på ett café en timme innan tentan eller tajma tunnelbanan så jag hinner ta en tur till Norsborg och tillbaka till KTH på tentamorgonen (hett tips till er som läser transport).

Så vad går det att dra för slutsats av detta? Konceptet att vinna tid kan definieras på olika sätt och olika strategier för att vinna tid passar vissa bättre än andra. Men livet handlar inte bara om att göra allt så effektivt som möjligt och gå ut samhällsbyggnad på tre år istället för fem. Ibland händer det att man sitter där en kväll och läser på Wikipedia om Gauss divergenssats. Plötsligt är klockan halv tre på morgonen och du vet precis varför uppdelningen av Rom år 395 ledde till Romarrikets fall. Och det är ju lite vackert ändå.

Daniel Wollberg

Skribent

Shakar Garmeny

Illustration